Livsmedelssäkerhet

Värderade talman, värderade minister! Jag höll på att bli ganska förvånad, för det verkar som om jag skulle ha lite samma synpunkter som kollegan Pulliainen.
Arvoisa ministeri, hämmästyin tässä, koska nyt vaikuttaa siltä, kuin minulla olisi osittain samoja asioita sanottavina kuin ed. Pulliaisella.

Jag kan konstatera att vi nu debatterar en av de frågor som oroar människor mest och som vi debatterar ivrigt när det råder livsmedelskriser. Och som ministern sade, nu har vi ingen kris, så kanske vi kan debattera den i lugn och ro. Men det verkar ändå som om själva redogörelsen är ganska teknisk, ministerns tal var ju sedan desto mera innehållsrikt.

Det finns nog ändå några punkter där jag vill berömma redogörelsen för att den ger en intressant och god bild av lismedelsläget i vårt land. Vi får än en gång se svart på vitt att 91 procent av intaget av rester av bekämpningsmedel kommer från importerade livsmedel. Likaså bedöms det att två tredjedelar av salmonellasmittan kommer från utländska källor. Och dioxin- och pcb-halterna i finländska baslivsmedel är bland de lägsta i Europa. 80 procent av dioxinintaget hos oss kommer från fet östersjöfisk.

Men just frågan om vad till exempel bse- och dioxinkriserna medförde i Europa, så har de förorsakat många ändringar i vår livsmedelslagstiftning, mera ändringar än många andra. Bse ägnas 15 rader fastän just den sjukdomen har orsakat den stora förändringen och livsmedelsövervakningen har förändrats i grunden.

Jag hade hoppats på lite djupare analys av nyttan av bse-kontrollen och betydelsen av att många procedurer förändrats i grunden. Jag är ändå glad över att ministern nu säger att man skall göra en framställning om hur man kan utveckla den här nyttan i förhållande till kostnaderna.

Också en ytlig läsning ger lite uppgifter om Who-, Sps- och EU-reglerna, vad de har betytt för hela regelverket, för vi har ju fått mycket detaljerade och stränga regler också för riskbedömningen, men det här kanske vi kunde ha uppskattat lite mera på ett politiskt sätt.

Den stora frågan som gäller i fråga om livsmedel är att klarar vi av att göra skillnaden mellan riskbedömning som myndigheterna gör och hanteringen av risken som vi politiker skall göra.

Luulen usein, että asiat menevät tässä ristiin, toisaalta riskinarviointi ja riskinhallinta. Meidän pitäisi poliitikkoina hallita riskejä sen perusteella kuin ne on meille arvioitu. Tämä on kokonaishallintaa ja siinä ei saa luovuttaa päätöksentekoa ja vastuuta liiaksi vain viranomaisille ja tiedemiehille.

En sak som man inte skall få glömma är att se de verkliga orsakerna och de verkliga stödgivarna. Vi skall inte heller glömma bort att konsumenter har ett eget ansvar. Jag har råkat på konsumentrådgivare som konstaterar att egentligen har ganska många livsmedelskriser att göra med att konsumenterna själva borde vara noggrannare med förvaringen av mat som behöver kylhantering i något skede av kedjan.

Värderade talman! Det statsrådsbeslut som är grunden för den här redogörelsen utgick, som kollegan här sade, från att vi inom livsmedelsförvaltningen skulle få ändringar och att vi skulle ha 50-85 regionala enheter. Vi har fått ändringar i förvaltningen, Evira har grundats, och vissa andra ändringar har gjorts, men min uppfattning är att just den lokala förvaltningen inte riktigt har utvecklats så som tanken var 2003. Vi vet att många livsmedelsövervakare kämpar med stora uppgifter och frågan är om vi har tillräckligt med veterinärer i alla delar av landet för att fylla de uppgifter som krävs.

Ministern noterade i sitt tal att Finland kommer att ta upp vissa frågor på EU-nivå och det är bra. Men däremot noterar vi inte att vi på EU-nivån nått framgångar när det gäller antibiotikabruket i djuruppfödningen. Här är ett område där vi kunde slå oss för bröstet och säga att våra nordiska regler har fått fäste i EU och det betyder att risken för att viktiga antibiotikaformer inte längre är brukbara har minskat betydligt. Vi borde lyfta vår egen svans i detta sammanhang. Det som bekymrar är att vi inte har fått till stånd en bestående lösning när det gäller begränsningen av kadmium i gödselämnen, fastän vi liksom andra länder har lagt fram väldigt goda bevis för att vi behöver de bestående redogörelserna.

En viktig åtgärd som redogörelsen pekar på är att vi tar i bruk ett nytt nationellt uppmärkningssystem som bygger på informationsteknologi. Till den här delen väntar jag med spänning på vad regeringen kommer att lägga fram, eftersom rätt många av märkningsreglerna är gemensamma för hela EU.

Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till dem som ser till att vi har goda livsmedel, nämligen den finländska bonden. Utan henne eller honom skulle vi inte ha de goda livsmedel vi har i dag, men i dag får bonden en för liten del av det pris konsumenten betalar.

Det är många som tror att vi är det vi äter, riktigt så är det nog inte. Men det finns orsak att ägna uppmärksamhet, såsom redogörelsen säger, åt att barnen äter riktigt och att övervikten inte ökar. Däremot kunde vi vara glada över att osteoporosen bland äldre inte verkar öka enligt de senaste forskningsresultaten. Det ser ut som om bättre kostvanor, mera D-vitamin med mera har förbättrat situationen och att vi på det sättet kan undvika en ganska dyr kostnad.