Responsdebatten om framtidsredogörelsen

Talman

Behandlingen i utskottet av framtidsredogörelsen har varit konstruktiv och pro-gressiv. Det är därför med glädje vi noterar att många av de huvudpunkter svenska riksdagsgruppen lyfte fram i remissdebatten nu finns medtagna i be-tänkandet.

Det behövs åtgärder inom många sektorer för att vi skall klara de ekonomiska och sociala utmaningarna som lyftes fram i regeringens redogörelse : en bättre familje- och befolkningspolitik, åtgärder för att förlänga yrkeskarriären, ökad invandring och stöd så att de äldre skall klara sig själva och ha en värdig ål-derdom. En illustration av det faktum att det saknats en befolkningspolitik i vårt land, att det inte på minst ett decennium skrivits någon lärobok i demografi för högskolorna !

I befolkningspolitiken är det två saker som stiger framom det övriga: en mer rättvis fördelning av föräldrakostnaderna, så att inte bara moderns arbetsgivare skall stå för kostnaderna och införandet av en riktig och villkorslös pappamå-nad enligt svensk modell. Nuvarande är pappamånad alldeles för byråkratisk och komplicerad. Att knyta männen närmare barnen och hemmet är kanske det mest centrala för att bryta våldsspiralen i många familjer.

Nu riktas blickarna mot Janne Metsämäki som förra veckan utsetts ( 27.5) att snabbt utreda just dessa frågor.

Vi har i flera år hört krav på enklare sätt att förena arbetsliv med familjeliv. Ut-skottet listar nu en bra förteckning över reformer som bör äga rum. Det är för mig oförståeligt att en nybliven mor inte får studera helhjärtat ifall hon bedömer att hon kan och vill göra det. Utskottet ställer sig också bakom kravet att höja den lägsta föräldrapenningen till samma nivå som minimidagpenningen för ar-betslösa. Det är ett krav som visar att vi uppskattar föräldraskapet, men det är ju också ekonomiskt viktigt för de unga familjerna. Prislappen för denna åtgärd är inte oöverkomlig: ca 30 miljoner euro på årsbasis.

Nu är vår uppfordran till utredningsman Metsämäki: ta fasta på de enhälliga förslag som framtidsutskottet stöder.

Efter det att utskottets betänkande blev klart har ett intressant inlägg gjorts i debatten genom OECD:s rapport Babies and Bosses. Rapporten rekommende-rar bland annat att vi ska justera, dvs inskränka hemvårdstödet till småbarns-föräldrar för att höja sysselsättningsgraden, men också främja möjligheten till deltidsarbete. Kort sagt: till vissa delar strider rekommendationerna klart från det som utskottet anser.
OECD är inte nådig: det generösa finländska hemvårdsstödet gör att flere stannar hemma av mödrarna (44 arbetar, mot 85 % i Sv av 2-åringars möd-rar) och de anser att detta stöd försämrar kvinnors karriärmöjligheter.

I valet mellan den valfrihet som finns för familjerna genom hemvårdsstöd och dagvård och å andra sidan högre sysselsättningsgrad är vårt val klart: familjer-na måste få välja den dagvård som de tycker är bäst för de små barnen. Men vi efterlyser nog en ny attityd från arbetsgivarna som skulle uppskatta den erfa-renhet den förälder fått som varit hemma med barnen.

Att enbart stirra på sysselsättningsgraden är inte heller totalekonomiskt förnuf-tigt.

Till syvende och sist handlar det om: hur avgörande är den nominella syssel-sättningsgraden ? Särskilt socialdemokratiska debattörer hänvisar till Sverige, och konstaterar att vi måste eftersträva den svenska höga sysselsättningsgra-den. Men om den är en bluff – såsom visats av den avgångna LO-ekonomen Jan Edling, som hellre avgick än ändrade sin rapport som visade att i genom-snitt 20 % av den svenska arbetsföra befolkningen är utanför arbetskraften, genom förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningar, genom arbetskrafts-åtgärder och arbetslöshet. Med 20 % utanför arbetskraften ständigt kan inte sysselsättningsgraden vara den som uppgivits !

Talman!

Att Sfp och Svenska riksdagsgruppen länge har talat för en ökad invandring till Finland torde inte komma som någon överraskning för någon. Därför är vi ock-så nöjda med den progressiva inställning som utskottet tagit till invandringsfrå-gorna.
Då det gäller invandringen har Finland tyvärr behandlat vår allra bästa rekryte-ringsreserv på ett mycket styvmoderligt sätt; de utländska studerande som re-dan nu studerar i Finland. Tyvärr har vi fått vänta ända tills i år innan dessa utan problem fått fortsätta att arbeta i Finland utan att åka hem för att ansöka om nytt visum. Det borde också bli lättare för personer som studerat här att bli finska medborgare. I framtiden måste vi, precis som utskottet skriver, sträva ef-ter att rekrytera flere utländska studerande.