Jag mådde illa fast det var festdag

large_image_atc_354
Det fanns tre orsaker till mitt psykiska illamående idag: 1. att romer från Europa behöver och får asyl i Kanada. 2. Pentti Oinonens sätt att tala i riksdagen 3. att någon vuxen knuffar ut ett litet barn från tåget och kallar henne apa.

Några kommentarer till detta:
Steffi Wallin har helt riktigt idag krävt att EU-ledarna har ansvar för en bättre behandling av romerna. (se sfps hemsida).
Denne vidrige P Oinonen, som frågat när han sedan får gifta sig med en hund - på tal om intern adoptionsrätt i registrerade parförhållanden; det är densamma gubben som tog upp karelardebatten med mig. Kanske det säger allt om hans nivå.
För det tredje; jag hoppas inte någon tidning som förmildrande omständighet lyfter fram att den som knuffade den lilla somaliska tjejen var full. Oacceptabelt beteende är oacceptabelt. Jag hoppas att polisen nu kan visa att de lever upp till viktiga principer om icke-diskriminering.
Men sen till något roligare - den svenska och finländska regeringens gemensamma möte idag i Tavastehus. Får jag säga att jag tyckte det var roligt; av de närvarande var det egentligen bara arbetsmarknadsministern (i en viss svensk gamtidning kallad regeringens Romeo), nordiska samarbetsministern Husmark och trafikministern Torstensson sådana som jag aldrig råkat tidigare. Undra på att jag trivdes och när jag fick tala politik på mitt modersmål.
Tavstehusdeklarationen som vi godkände innehåller några viktiga saker - det konkretaste om att försöka öppna forskningsmedel för varandra, det fick inte så mycket uppmärksamhet det hade förtjänat.
Jag tror att för många av oss fungerade det just som det skulle, vi fick med våra kolleger gå igenom agendan inför svenska ordförandeskapet - både Tarja och jag talade med Sven Otto om hur vi skall gå vidare med arbetstidsdirektivet. Och med Nyamko talade vi mycket om Rosengård och integrationsproblematiken - hon hade mycket insiktsfullt att säga om det.
Och sist men inte minst: med Cecilia stämde vi förstås av tidtabellerna för deras ordförandeskap. Det blir intressanta tider med strategin för den hållbara utvecklingen, tankar om hur Lissabonstrategin skall utvecklas, kommande budgetriktlinjer - och alla utnämningar förstås.
Och vi var båda glada över att det inte är president Klaus som leder toppmötet nu i juni - för då hade nog mycket blivit ogjort och fallit i svenskarnas famn.
Cecilia är nog ordförandeskapets Pippi Långstrump ! Stark och snäll.
astrid
Bildtext; svenska vänner o kolleger vid regeringarnas gemensamma sammanträde: försvarsminister Sten, kulturminister Lena, integrationsminister Nyamko, Europaminister Cecilia och arbetsmarknadsminister Sven-Otto

Astrid Thors
Publicerad 14.05.2009