Med familjen hade vi på torsdagkväll fattat det slutliga beslutet att inte dra norrut till Österbotten, utan det skulle bli en mera urban midsommar.
Och så blev det; för första gången i livet besökte jag Fölisöns firande; vi kom kanske litet sent till tändningen av brasan, och därför kom tusentals människor emot oss på gångarna. Men istället fick vi oss en svängom på dansbanan; och det var roligt att se många folkdräkter i vimlet. De främmande språkens antal var oxo stort; både turister och invandrare var välföreträdda i publiken. Folk var nyktra, bara någon enstaka överförfriskad stötte vi på.
Tillbaka till Bryssel; vad väntar nu efter toppmötet och hur skall man sammanfatta det ? A. För Finland viktiga egentliga beslut 1. Stöd till Lettland
Av riktiga beslut var det kanske enskilt viktigaste för Finland det som gällde Lettland; EU ledarna vill att EU- kommissionen skall dra sitt strå till stacken så att oxo Internationella valutafonden, IMF gör det samma. Om inte IMF gör det, finns det risk att Lettland tvingas till devalvering som drar med alla de baltiska staterna - och då blir nog inte konsekvenserna bra heller för vår offentliga ekonomi och hälsa ( ny fart på spritrallyt mm).
Det som är det bekymmersamma att Lettland, liksom i början av 1990-talet inför självständigheten, är den svagaste länken bland de baltiska staterna - också politiskt.
2. Viktiga steg framåt för finansövervakningen
Mötet var på riktigt en armbrytning om hur övervakningen av penningmarknaderna skall se ut i framtiden. Viktiga delbeslut togs om vem som skall utse de sk makroövervakarna ( systemets funktionsduglighet) och om kompetenserna mellan nationella och europeiska övervakare visavi enskilda finansiella inrättningar. Och det svenska ordförandeskapet och kommissionen fick en snabbare tidtabell att följa för att systemet skall vara på plats.
3.Iriska garantierna hjälper Lissabon-fördraget
Igår var jag optimist ifråga om att den sk irländska frågan skulle avgöras på detta möte. Optimismen var ej ogrundad, vi kunde gå på den slaka linan mellan att möta iriska folkets oro och att inte göra sådana beslut som förutsätter nya ratificeringar i de andra länderna.
Att Lissabonfördraget blir verklighet är viktigt för balansen i EU; om det inte träder ikraft blir det nog ännu mera av de storas styre.
B. Tre orosmoln över Europa 1. Gaskrisen som kan hota.
Statscheferna fick en översikt över den nya upptrappningen i gaskonflikten mellan Ukraina och Ryssland, mellan de ryska och ukrainska bolagen ( jag är rädd för att detta kommer att bli en huvudvärk för Maud Olsson i höst). Varje månad den 7 härefter finns det risk för att Gazprom stänger av kranarna.
2. Mjölksektorns problem
Som den med skarp blick kan märka, fanns det traktorer i närheten av mötesbyggnaden mitt i Bryssel - fina gröna John Deere sådana. Kommissionen uppmanades se vad man kan göra för det svåra marknadsläget, eftersom priset på mjölk i många medlemsländer underskrider produktionskostnaderna. Frågan togs upp av Angela Merkel; och oxo i övrigt kunde man märka att det tyska valet närmar sig.
3. Trycket på länderna i Östra Medelhavet
Vi kommer att ha mycket svåra diskussioner framför oss om migrationsfrågor; det försämrade läget i Somalien skapar tryck på öarna i Medelhavet; och att få alla länder i EU att vara både solidariska med varandra och följa europeiska och internationella spelregler är nog väldigt svårt. Tobias ( svenska migrationsministern) får mycket krävande förhandlingar framför sig.
Detta är min tolkning av mötet - viktiga frågor som berördes är sådana som rör mångas vardag - men många kommentarer handlar givetvis mest om utnämningen av Barroso som den kommande kommissionsordföranden.
Det var ingen överraskning att Barroso utsågs - överraskningarna och spelet kommer dock att fortsätta i förhandlingar mellan de politiska gruppperna i och kring Europaparlamentet.
Detta blir Fredrik Reinfeldts och Cecilia Malmströms första huvudvärk - att lyckas få grupperna i Europaparlamentet övertygade att EP skall rösta om Barroso redan i juli. Det skulle vara viktigt, så att vi fick stabilitet i kommissionen,och att den kunde fortsätta jobba på allvar med de orosmoln jag nämnt och förstås med klimatfrågan, som knappt tog några steg framåt alls under toppmötet. Kommissionen måste nu våga komma med bättre och exaktare förslag än hittills.
Fast många frågetecken finns på vägen till de utnämningar som kan följa i höst om vi har Lissabonfördraget i hamn, har spekulationerna börjat. Med intresse väntas president Sarkozys tal i Nationalförsamlingen på måndag.
Förhandsuppgifter säger att Sarko ännu hävdar att kommissionen skall vara mindre ( fast vi just de facto verifierat att varje land skall ha en kommissionär), att han stöder tidigare spanska statsministern Gonzales till sk president för EU och inte tidigare brittiska statsministern Blair samt polska meppen Busek till talman för Europaparlamentet, istället för italienska Mauro. Ho vet sanningen i detta, men med intresse följer vi vad som sägs i Paris på måndag.
Oberoende av vad man vill; Sarkozy är nog nu den starka ledaren i Europa.Han ledde EU väl förra hösten, Merkel tänker på valet i slutet av september, Brown kämpar varje månad för sin överlevnad, Zapatero har stora problem hemma och Berlusconi blir allt mera bisarr. I detta läge tror jag att Reinfeldt, Rasmussen (Danmarks nya statsminister) och Vanhanen måste samarbeta intensivt för det öppna, konkurrenskraftiga Europa som vill modernisera sig och såsom Europa
vill ha en ledande roll i världen. Astrid
Bildtext: Från ministerrådets byggnader syntes böndernas demonstration för bättre mjölkpriser och den oron syntes oxo i slutsatserna från statschefernas möte.